Ikväll har jag fått umgås med Sofie. Vi har suttit i timmar på bo's och surrat. Det är först när man ses man inser hur mycket man saknat nån. Så nu får vi bättre oss. Saken är ju den att vi faktiskt umgåtts dagligen i tre år så lite konstigt är det ju när man inte hinner med mer än ett hej i omklädningsrummet. För det mesta önskar man att dygnet hade lite fler timmar.

Imorgon blir det kalas hemma hos mig med massa trevligt folk så nu ska jag sova så jag slipper vara trött imorgon.

Puss på er!

Oj vad jobbigt det är när man inte kan bestämma sig vad man ska göra. När man egentligen vill klona sig och göra alltihop. Denna gången handlar det om jag ska åka till vuollerim och gå ut på hotellet med vänner och bröder eller om jag ska stanna i Luleå och dra en ferre med kollegor och gamla klasskompisar. Jag vet fan inte! Ena sekunden har jag bestämt mig för de ena och andra sekunden ändrar jag mig till det andra. Jag får helt enkelt sova på saken och hoppas att allt klarnar tills dess.

I övrigt har jag ont i magen, ett konstigt obehag. Hoppas att det inte är nått hemskt som ska hända. Eller så är det bara massa skit som händer på avstånd som påverkar en. Får en att bli lite extra rädd om det man har.

Nu ska jag krypa ner i sängen, jobb
Imorgonbitti.
Natti!

Det är konstigt det här med relationer, hur dom förändras med tiden och hur de människor som man för ett tag sen. Ett år eller flera år sen längtade att få träffa, ringa och berätta allt om sitt liv för. Eller hör allt om deras. Människor som man kunde prata med i flera timmar utan en enda tråkig stund. Vissa har man helt brutit med. Andra skickar man ibland några kyliga sms sinsemellan och en del pratar man fortfarande med. Trots att det inte är som förr, att samtal håller i tio minuter och man har funderat i åtta av dem vad man ska säga och hur det ska avslutas för att det enbart handlar om vänlighetsfraser eller dryga pikar mot varandra. Man vägrar liksom inse att man vuxit ifrån varandra. Eller så har man helt enkelt slutat uppskatta varandra, slutat vara rädd om varandra. Sårats och sårat. Det suger.

Jag tycker det är så jävla tråkigt. Jag önskar man kunde ha kvar alla vänner och människor man träffar som sätter sig i hjärtat för alltid. Som det var förr eller nej, som det var när det var som bäst. Då det var vi mot hela världen.

Seg jävla dag. Men nu ska jag snart iväg och träna med Sanna så då vaknat jag förhoppningsvis till liv. Hoppas på semlor tillsammans med några vänner sen, men bara om jag hittar några med vaniljkräm i annars får det vara.

Fixat håret sen sist. Nu är det både kortare och ljusare. Får se hur länge det tar tills jag väljer att förlänga det igen då :p

Före och efter:

Fin dag och kväll. Eller egentligen bara kväll för idag på jobbet var jag grinig och less. Det är inte ofta jag känner så på jobbet som jag faktiskt gjorde idag. Jag ville bara hem och blev irriterad på det mesta. Imorgon ska bli en bättre dag på jobbet, jag lovar.

Ikväll har vi fira min älskade lillebror. Jag bakade en tårta sen kom Kim, Elin, mamma och pappa. Vi åt god mat på köpmangatan 16 sen hem och ge presenter, fika tårta och efter det en bio. Haha det är sällan man skrattar så mycket som när vi är samlade. Synd att Kent inte var med, det blir som ändå allra bäst när hela truppen är samlad :).

Nu ska jag krypa ner i säng tror jag.
Ha det bra!

Jaha självklart drabbas man av magsjuka, troligtvis vinterkräksjukan då den tydligen härjar på avdelningen jag jobbar på. Spydde som en gris imorse men nu mår jag bättre. Orkar faktiskt vara vaken även fast jag är livrädd att lämna sängen. Mår fortfarande lite illa. Petra har varit och handlat lite smått och gott till mig. Tur man har underbara vänner en dag som denna.

Nu ska jag dricka lite blåbärssoppa och äta yoghurt.