Livet är sjukt orättvist. Jag vill verkligen inte veta eller förstå att jag aldrig någonsin igen kommer få höra mormors skratt och glad positiva inställning. Jag blir så ledsen att en sån hemskt sjukdom ska drabba en sån underbar människa, genomsnäll. Jag tror inte det finns någon människa på denna jord som träffat henne som inte håller med mig om det. Hon hade fortfarande så mycket kvar att uppleva, 68 år är ingen ålder nuförtiden. Men vi ska alla den vägen vandra och hon har verkligen haft det tufft sista åren sen hon fick domen. Jag hoppas och tror att hon ändå är med oss och ser vad vi gör och hur mycket vi älskar och saknar henne!