Jag vet inte varför jag alltid är uppe alldeles förlänge, oftast enda in till morgonen. Jag vet att ni tänker att det är väl bara bestämma sig att gå och lägga sig en viss tid, svårare än så är det inte. Men ni har fel. För tiden bara springer förbi och jag är långt ifrån nånting som kallas trött. Jag är typ aldrig trött nuförtiden. Klarvaken, känns som jag hade kunnat springa några varv runt Luleå. Det är samma sak varje kväll. Jag vet inte om det är ren ovana eller att jag tänker alldeles för mycket. Som någon slags lång meditation. Det spelar ingen roll för det är såhär det kommer vara fram tills någon väljer att börja slänga mig i säng och det lär dröööja.