jag kan inte låta bli att ångra vissa saker jag sagt eller gjort. Jag borde inte göra det, det är oftast bara småsaker som troligtvis ingen annan än jag själv bryr mig om. Men i min skalle ältar jag saker till oändligheten och jag undrar och vill så gärna veta om det jag sagt analyseras i någon annans skalle? Om de föralltid kommer minnas min hemlighet, åsikt, tanke eller liknande? Jag har så lätt att anförtro mig till folk men så svårt att lita på någon. Oerhört dålig kombination. Jag försöker kasta av mig saker och ting men det är så himla svårt. Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här men det var som skönt att få ur mig det. Kanske att jag just denna gång lyckas glömma bort och slutar älta..