appropå den där bilden jag la upp i söndags. Jag tror att fotografen fifflat med den, efter lite eftertanke och sisådär hundraelva samtal med alex om hur tjock jag är, sjutusen kollar i spegeln och flertal kontroller av egobilder så har jag konstaterar att jag inte är så tjock. Betydligt större än vad jag någonsin varit och faktum att jag inte vill vara där jag är nu kvarstår men det går att leva med och jag kan ju ta mig ur det (förhoppningsvis).

Det är läskigt hur illa man kan tycka om sig själv. Hur ful man kan känna sig. Ibland kan jag sitta och avundas andra människors olika kroppsdelar. Tänk om jag hade dom där läpparna, den där näsan, den där kroppen osv. Samtidigt gör jag ingenting för det, så egentligen har jag inte rätt att klaga. Jag kan bli riktigt arg på hur dålig diciplin jag har och att jag faktiskt tycker det är supertråkigt att träna. Men jag ska fixa det, jag ska bli fit, snart.

Samtidigt så har jag faktiskt dagar då jag tycker om det jag ser. Jag är inte ful, jag ser helt okej ut och det är inget fel att tycka det även fast vi svenskar har en sån tanke inbyggd i våra hjärnor. Det är extremt få människor som är fula, jag vet typ ingen. Dessutom så har utseendet ingen större betydelse då en personlighet kan ändra utseendet på två sekunder. Hur många gånger har man inte tyckt någon ser bra ut tills de öppnar munnen och ut kommer bara idiotiska saker och helt plötsligt kan man inte förstå vad som var snyggt? Eller vise versa.


När jag mår riktigt dåligt är jag glad att jag inte hade obegränsat med pengar för då finns risken att jag skulle se lika hemsk ut som kisssiepissie.
Jag fattar inte varför man aldrig kan vara nöjd över sig själv då jag inte hatar min mjuka mage, lilla rumpa, små bröst så ogillar jag min fula näsa, tunna överläpp, tunna hår, långa tår, stora höfter (kärlekshandtag), dåliga hållning, snea tänder. Och allvarligt alla dessa exempel jag räknat upp har jag stora komplex för, vissa dagar.
Usch jag hatar det.


Anledningen jag skriver det här är bara att slänga bort alla tankar jag just nu sitter och tänker, bl.a. att jag åt den där jävla kakan på roaster idag. Jag har ångest, förlåt. No more suger, det är inte värt det.

Och bli inte arg när ni läser detta, jag försöker inte fiska efter nå kommentarer om att jag inte är tjock och ful. Det vet jag att jag inte är. Men ni alla vet om känslan, för vi alla har känt den flera gånger och det är förjävligt att man ska behöva känna såhär bara för att idealen är helt fucked up!

---