Det inlägg är ägnat till min älskade hund Viggo, som idag fick en spruta i benet och somnade in. Och jag tror verkligen på att han mår bättre nu, han mådde inte bra. Blir man så aggresiv som han blev ibland då mår man vekrligen inte bra. Min älskade fina lilla hund, oj vad jag kommer sakna honom. Det finns inte ord som kan beskriva hur mycket han betydde för mig. Jag är ändå glad att jag fortfarande känner att det var rätt beslut, trots att det var bland det såvraste jag gjort i hela mitt liv. Och det värsta jag varit med om, att se han somna in var inte alls nå kul se hur han bara blev tröttare och tröttare och tills sist inte orka röra sig överhuvudtaget. Han var så himla fin där han låg sen, och det var bara jättejätte jobbigt alltihopa. Men nu är det gjort och Viggo vilar nu i frid.

Det är så tomt här hemma nu och allt känns jättekonstigt. Alla hans grejer ligger ännu kvar här inne och det gör bara allt ännu mer overkligt. Jag är bara rädd att jag liksom inte riktigt ännu förstått vadsom hänt och att det sen efter ett tag blir jättejobbigt. För nu känns det ändå som en lättnad allt i det jobbiga. Svårt att beskriva hur man mår. Men det är ändå helt okej med mig med tanke på vad vi faktiskt varit med om idag, jag och min lilla vovve.



inatt blir det jobb, egentligen borde jag försöka sova men det känns som att det redan är försent ändå.
jo hej!