vilken dag alltså, inte av nått värde alls. Och jag har inte saknat Viggo så mycket som just idag. Ibland vet man inte riktigt hur man ska göra för att få nånting att kännas rätt. Jag skulle så gärna vilja ha han här, den snälla Viggo, men han försvann som allt mellan varven och det höll ju liksom inte. Men ändå så känns det så jobbigt att inte ha han här, att jag liksom tog hans liv. Min älskade hund...

---

annars förutom det så har jag mest sovit, pratat med en kär gammal vän och saknat en annan. Nu börjar solen komma fram och jag börjar bli pigg, ska väl snart laga mig nå mat och kanske gå ut och ta mig lite frisk luft. I bästa fall kanske jag till och med lyckas diska, plocka iordning och dammsuga här, men bara i bästa fall!
20.00 går paradiset dokumentären på tvåan, får inte missat, jag bara älskar den! Den gör vem som helst glad det kan jag lova, och det känns som jag behöver det. Söndagar är verkligen alltid dom jobbigaste dagen på hela veckan. Varför kan man inte bara hoppa över söndag?

Har också äntligen fått ordning på min kamera så ni kanske ser, eller det började funka igen när kent installerade om windows :) Så nu lägger jag upp två bilder sen jag var mörkhårig, bättre sent än aldrig :p haha.