ja vad ska man säga. När har du tänkt ta ditt förnuft tillfånga och höra av dig? Inte vara så feg och bara kunna komma med en liten ursäkt så skulle allt vara frid och fröjd. Jag är verkligen inte långtsint, men när nån skiter i en fullständigt och medvetet låter bli att svara i telefon eller på sms, då blir man ganska ledsen faktiskt.
Men visst jag klarar mig, tycker bara att det är förjävla trist, ibland måsrte man faktiskt prata om saker och ting och inte bara sopa det under mattan..

Nu fick jag det sagt, säkert ingen som förstod och säkert ingen här det berör, men det var ändå skönt att skriva av sig



nu ska jag sova strax
godnatt!

det är nånting som saknas, jag är inte till fullo nöjd med mitt liv, jag har en konstig känsla som jag inte kan sätta fingret på. Jag kan inte komma på en enda grejer som borde få mig att känna såhär. Kan ju kanske ha och göra med alla dessa vänskaper, alla mina vänner. Det känns som att ni bara försvinner på ett eller annat sätt. Antingen flyttar ni, slutat höra av er eller bor en gnutta för långt bort från mig. Eller så är det bara jag som inte tar mig den tiden med er som jag kanske egentligen skulle behöva. Vänner är väl det underbaraste i världen.

Ni är en hel hög som jag anförtrott mig till, som vet någon av alla mina hemligheter eller som jag frågat om råd. Ni som jag gått långa promenader med, ägnat en hel kväll åt eller ett långt telefonsamtal. Jag saknar er, jag önskar att jag skulle kunna få den tiden med er allihopa. Många av er som jag inte ens tror vet om det och många som kanske inte längre är så intresserad av det. För just nu känns det som att det inte finns nån som jag hinner umgås med nog mycket, jag behöver den där härliga tryggheten. Trots att jag iofs vet att ni alltid finns där och att jag alltid kan ringa er, många av er iaf.

Där kanske jag fann mitt svar mitt i all fundering? Det kändes iaf som det lättade lite från hjärtat-

godnatt