idag har jag jobbat på bjärka på förmiddagen sen sov jag en stund när jag kom hem och efter det har jag tvättat och tvätta heeela dagen, vilket verkligen behövdes för det fanns inte mycket kvar i garderoben :p

Nu har jag sökt in till sjuksköterskelinjen i luleå, gävle och umeå så då får vi se vart jag hamnar om jag kommer in nånstans vill säga. Men vilket som så ska jag då ändå flytta. Vuollerim ger mig ingenting längre och dom få som man har kvar här flyttar ändå snart.. Det blir nog bra, känns kul att veta att det blir nån liten förändring efter sommarn.

Och hur det blir med Viggo har jag ingen aning om längre. Jag har försökt med allt för att få bort hans dåliga ovanor, men det verkar inte hjälpa. Eller han hugger ju inte lika ofta, inte mot mig iaf men när han väl gör det är det ju värre än förut så innerst inne veta jag att jag inte kan ha kvar han. Men hur lätt är det att bestämma att nånting som man tycker så mycket om inte ska få leva längre? Jag kan ibland fundera på om jag har gjort nå fel att om jag inte tagit honom hade han kanske fått komma till någon som tagit tag i det tidigare och kanske lyckats få till han. Idag skulle jag egentligen ringt till djursjukhuset och bokat en tid men jag kunde inte, jag drar bara ut på det hela tiden. Jag vet att jag kommer sakna ihjäl mig efter honom, egentligen vet jag inte hur jag ska klara mig utan den där lilla svarta varelsen som kommer springade överlycklig när man kommer hem, den där busiga lilla vovven som verkligen älskar att leka och busa och som alltid kommer med tassen vid ens kind på morgonen och försöker lite försiktigt väcka en. ÅÅÅH vad fan ska jag ta mig tilll, varför kan han inte bara bli som en normal hund, då skulle de inte finnas en tvekan vad jag skulle göra.



Nu väntar jag bara på att mamma ska komma förbi så vi kan gå ut och gå :)