Det blir att fara hem till Vuolllerim imorgon, nu har jag bestämt mig. Det ska bli skönt med en lugn helg med goda vänner, fina underbara vänner :D

Igår hann jag hänga med två andra fina vänner. Jag, Cillan och Levi lyckades äntligen ses :)
Såg nyaste wallander som sög, käkade godis som jag börja må dåligt av efter andra.. Jag gör alltid sådär, köper massa lösviktsgodis för att jag tror att jag är sugen och sen efter några stycken så är jag jätteless känner mig svullen och illamående. Alltså inte för att jag tänker att det är onyttigt utan bara för att det blir alldeles för mycket, det växer i munnen och det är fan inge gott! :p

Ikväll har jag, Angelina och Elin sett the notebook, äntligen har jag fått se den. Jag har tänkt i flera år att jag vill se den, alla har tjatat om denna film och jag har flera gånger varit när på att se den men så har det aldrig blivit av. Nu har det blivit av och den var riktigt bra, synd att jag inte börja grina bara, lyckas man med det blir den oftast ännu bättre, det är faktiskt sant! :p

Det är synd att det aldrig händer i verkligheten, jag vill ha en sån där kille, exakt en såndär som vid första ögonkastet vet att det är mig han vill ha och även fast vi kommer ifrån varandra hittar vi ändå tillbaka till varandra och sen blir det ett lyckligt slut. Problemet med mig är väl bara det att jag aldrig är intresserad av det som är intresserad av mig, det blir alldeles för ointressant. Jag är fan självdestruktiv, går den vägen som alltid ger störst risk att skada mig själv. Men jag antar att jag alltid varit så, det är min utmaning här i livet. Att välja den krångligaste vägen och sen lyckas hitta ut och rätt iaf.. Ibland önskar jag fan att jag var lika enkel och lättsam som vissa andra, som nöjer sig med det som finns där framför en. Jag kollar efter alla dom där som gömmer sig i hörnen, typiskt dåligt egentligen.

Det var en som sa till mig en gång att jag aldrig kommer bli nöjd, att han aldrig skulle kunna göra mig nöjd. Och nu i efterhand förstår jag hur rätt han hade. Jag tog det som fanns där framför mig, jag gjorde det på det där enkla och lättsamma viset. Det som inte är jag egentligen. Men just då kändes det så rätt för jag var så sjukt less på allt som hade med komplicerat att göra då.. Jag hade aldrig blivit nöjd, jag vet det nu. Jag menar absolut inte att jag är nå bättre än någon annan, jag menar bara att jag måste vara med någon jag passar ihop med för att kunna bli nöjd. Och när man känner att det finns någon som är så lik en, någon som tänker likadant, känner likadant och har samma vanor och ovanor som en själv då är det nästan alltid komplicerat, än en gång typiskt dåligt! haha. Bara hålla tummarna och hoppas på en filmkärlekshistoria nästa gång, dom uppstår ju faktiskt nån enstaka gång i verkligheten tror jag? Hoppas jag! :)

Nu blire paradise hotel och fanta :D
sovgott