det känns seriöst jättedåligt, jag har en stor klump i magen. Jag vet inte varför. Kanske för att du visade vara nån helt annan än vad jag trodde eller för att jag trodde att jag betydde mer. Kanske är jag bara så sjukt lättlurad. Kanske allt bara handlar om nått så enkelt som sex, förhållandet i sig. Inte personen, inte insidan. Och den insidan jag såg hos dig är ju helt och hållet försvunnen. Jag förstår ingenting, jag förstår inte hur allt kunde bli så annorlunda från en dag till en annan. Jag är förvirrad, ledsen och jag känner mig bara lurad. Jag känner jätte blåst. Hur kunde jag inte se? Du vaggade in mig i den här lilla säkrabubblan för att sen sätta håll på den, och det gjorde du verkligen, på en sekund kändes det som att allt rasade faktiskt. Och det känns skit. Okej jag tycker nog om dig sjukt mycket mer än vad jag någonsin har vågat erkänna för mig själv och för dig, men just nu känns det som att allt det kvittar.